>> OM PNG:s HOYOR
>> OM PROJEKTET
>> OM EPIWEB


Projekt Hoya
Bevarandeinsats genom inventering

 

 


Foreting i urskogen utanför hans mycket avlägsna by i Morobe provinsen. Den urskogen är nu idag avverkad för odling.



Ofta måste man titta bakom trädstammarna som kan dölja en och annan hoya
.



Jag i full färd med att dokumentera några växter genom närbilds-fotografering.



Dokumentation av dagens fältarbete.



Michele Rodda tecknar av en ny art.

 

Eftersom man idag vet väldigt lite om Papua Nya Guineas hoyor och dess släktingar samtidigt som bestånden minskar snabbt, så är det brådskande att genomföra en inventering, speciellt där skogen avverkas. Inventeringen blir därför även en räddningsaktion där insamlade arter bevaras från utrotning, både Hoya och de närstående släktingarna (främst Eriostemma och Dischidia).

Inventeringen kommer att att öka vår kunskap om:

- Hoya-släktets genetiska släktträd
- släktskapen mellan närstående släkten
- hur arterna har bildats och deras utbredning
- faktorerna bakom den höga endemismen på ön
- arternas individuella behov av bevarandeinsatser
- anledningen bakom arternas obefintliga återhämting
- vilka arter som kan hotas av den globala uppvärmningen

Dessutom så bevaras de här arterna fullt levande, inte bara för forskningen, utan även för återplantering i yngre skog som inte ska avverkas igen, som grundmaterial för papuaner att starta plantskolor med, dessutom kommer många av dem bli otroligt vackra krukväxter i våra fönsterbrädor.

Hur går inventeringen till?

Vi gör omfattande interna resor och samlar in växtmaterial i landets alla hörn, från lågländerna upp till de högsta bergen på 4000 meter över havet.

Det krävs tuffa vandringar i de underbart trolska men nästan ogenomträngliga primärskogarna, vars enorma trädrötter man bokstavligen talat måste klättra över, alla leriga backar som man måste kana nerför på ändan för att komma någon vart, förräddiska såphala broar, där envisa hjorder av malariainfekterade mygg suktar efter blod, för att inte nämna iglarna. Ibland blir det veckolånga övernattningar i skogen tillsammans med de mest fantastiska skapelser som inte kan beskådas någon annanstans på jorden.

En av broarna

Till min hjälp har jag lokala guider, ofta döva som vill visa att de inte är sämre guider än hörande. Dövas visuella förmåga är nämligen ofta mer finslipad för att ersätta hörseln, så döva brukar ha lättare att uppfatta detaljer och kan därför lättare urskilja hoyorna från alla andra tusentals gröna blad.

Minst tre eller fyra populationer samlas in för varje art om möjligt, för genetisk variation. De odlas i två strategiskt placerade trädgårdar, där en ligger på låg höjd utanför staden Lae för de värmeälskande låglandsarterna och den andra på hög höjd i Östra höglandsprovinsen för de svalväxande arterna från bergen. På så sätt sköter plantorna sig själva bortsett från eventuell vattning då nederbörden är väldigt olika i landet.

Dessa trädgårdar är tänkta att vara permanenta och fungera som genbanker för bevarande av levande genetiskt material och utgöra DNA-material för den vetenskapliga forskningen, spridas till botaniska trädgårdar, användas som plantskolematerial m.m.

Hoyorna planteras i block av EpiWeb (WWW.EPIWEB.SE), ett odlingssubstrat av plast som ersätter den snarlika materialet Dicksonia/Xaxim från trädormbunkar som ofta är utrotningshotade. Dusk Tropic erbjuder projektet ett förmånligt pris för materialet.

Själva inventeringen beräknas pågå i fem intensiva år med många resor och långa vandringar. Därefter börjar analyseringen av det insamlade materialet allteftersom de blommar i genbankerna och avslutas först när alla plantor har blommat. Detta eftersom många populationer måste blomma först för att kunna jämföras.

Först när alla populationer har blommat så kan man se variationen inom de enskilda arterna innan man säkert kan fastställa artgränserna innan man gör en revidering av landets hoyor. Det finns nämligen flera artkomplex där arterna är utseendemässigt (morfologiskt) svåravgränsade att det kan röra sig en enda eller ett fåtal arter som är ytterst variabla, t.ex. det gulblommande H. flavescens-komplexet och det vitblommande H. australis-komplexet. I det här fallet kan man göra genetiska (mokelylära) analyser av dessa olika populationer för att få svaren.

Analyserna, i synnerhet de genetiska, sker i samarbete med Dr. Michele Rodda, seniorforskare vid Singapores Botaniska Trädgård och Dr. Livia Wanntorp vid Stockholms Naturhistoriska Museum.


 
     

© www.paradiseforest.net