Papuanska skogshallon (Rubus sp.) - Eastern Highlands Province


>> PAPUAS DÖVA
>> JAKTEN PÅ INFO


Jakten på bakgrundsinformation om de döva

 
 


I egenskap av konsulter och teckenspråkskartläggare arbetar vi med  organisationen Folk och Språk (www.folk.se) i sökandet efter de döva i alla landets hörn.

Ingen tycks veta knappt något om de döva!

Hur många är de? Använder de flesta teckenspråk eller är många språklösa individer? Är det ett eller flera teckenspråk? Vilka behov har de?

När man fått dessa svar vet man hur man på bästa sätt kan vara till hjälp, t.ex. språkutveckling, teckenspråksmaterial, skolmaterial, översättning och hälsoundervisning.

Detta är ett led i att visa skolor, myndigheter och andra nyckelpersoner i samhället att de dövas teckenspråk är riktiga språk med grammatik. Döva måstefå ett språk vid tidig ålder för optimal personlig utveckling och bli accpeterade i samhället. De är ju en språklig minoritet, inte mentalt handikappade som annars är den vanliga föreställningen.

Vi letar upp döva barn i isolerade byar och träffar deras föräldrar och lär dom grunderna i det papuanska teckenspråket. Det är ofta första gången som barnen äntligen kan kommuncera med sina föräldrar.

Nedan följer några behov som jag har sett i landet hittills. Bakgrundsinformationen kommer med all säkerhet att påvisa fler behov, tack vare era donationer!

Vad vet man idag att döva behöver?

Man måste tänka långsiktigt och hjälpa dem till självhjälp så att de själva kan förbättra sin situation, istället för att göra dem beroende av bidrag utifrån.
 

 


Malees första teckenlektion
Treåriga döva Malees första tecken! Malees pappa (till höger) brukade lätt bli arg och örfila Malee när han inte förstod henne, eller när hon inte förstod honom. Han verkade skämmas över henne. Men vi lärde dom att teckna, så nu kan de för första gången förstå varandra. När vi åkte därifrån höll pappan om Malee tätt intill sig och hade tårar i ögonen och sa "Tack för att ni kom och förändrade våra liv!".


 


En av dövklasserna i Goroka, Eastern Highlands Province.

 
 
Döva vuxna i Lae, Morobe Province.


Alla döva elever i Madang -provinsens dövskola.

 

- skolgång för döva barn så att de lär sig teckenspråk tidigt
(400 kr/år, vilket många föräldrar på PNG inte har råd med. Skulle de ha råd så skickar de istället sina hörande barn.)

- tillverka eller köpa in material på teckenspråk
(t. ex. böcker och DVD)

- finansiering av deras egna språkprojekt
(t.ex. översättningar av böcker till teckenspråk. Några berättade att de längtade efter skolmaterial, hälsoinformation och Bibeln på sitt språk.)

- information om sjukdomar, speciellt och HIV/AIDS

(Landet har ovanligt många fall av HIV/AIDS, någon nämnde 20% men mörkertalet är stort. Flera av de döva jag träffade visste inte vad det var och heller inte att en del sjukdomar sprids via vatten, mygg, blod eller sexuellt umgänge. Så behovet är enormt av sådan information på teckenspråk.)

Intresset för hoyor som tacksamma krukväxter har exploderat de senaste åren, så dessa växter kan i framtiden kanske bli en inkomstkälla för de döva i form av plantskolor etc. Då kan de själva finansiera olika verksamheter som syftar till att stärka teckenspråkets och de dövas sociala ställning.
 

 
 

En döv kille i Lae föreslog själv att istället för inkomster i form av pengar så kan en del av pengarna även användas till konkreta behov och ändamål, bland annat de som nämnts ovan.

Men för att veta vad man ska börja med så behöver man in bakgrundsinformation, vilket är just det vi tillsammans med Folk och Språk samlar in på Nya Guinea parallellt med det botaniska arbetet.

 

© www.paradiseforest.net